Precis idag körde jag in honom till sjukhuset
När livet stannade upp
Blev lite påmind om allt detta idag då vi var ute och grejade i trädgården tillsammans jag och min man. Vi klippte häcken och fick undan saker, en vårsstädning helt enkelt. Och förra våren gjorde jag detta ensam eftersom Stefan då låg i respirator. Och
ja orsaken var Covid-19.
Tre veckor var han inlagd på sjukhuset och åtta dygn i respirator.
Han klarade det, han överlevde och den kramen jag fick när han blev utskriven från sjukhuset- glömmer jag aldrig.Helt underbar lång kram. Kärlek.
Att ha varit så nära att förlora den person som är så betydelsefull i ens liv som man älskar var såklart en oerhört svår sitaution att vara i och en mycket svår känsla. Att växla mellan att planera hans begravning i sina tankar ena stunden och i
nästa stund planera dagens middag var aningen overklig...
Men det jag vill säga med detta inlägg är att jag är så himla tacksam och stolt över mig själv år 2020- att jag kunde vända detta till något så bra. Så som det blev. Trots allt.
För allt stannade upp den här dagen egentligen. Inte bara att Stefan var så sjuk utan även att mitt företag stannade upp. Alla bokade föreläsningar som jag hade under våren, avbokades med tanke på Covid-19 såklart.
Vad gjorde att jag klarade det?
Det är många olika saker såklart men en stor del var nog mina upprättade rutiner som jag hade och kunde ’hänga upp’ min dag på.
Med sömn och mat och rörelse varje dag.
Och att jag försökte bara tänka fyra timmar framåt, det var tiden mellan mina telefonsamtal som jag hade med de underbara IVA sjuksköterskor som vårdade honom.
Det är vad jag tror saker som gjorde att jag klarade av det, för man vet ju inte hur man reagerar i såna här situationer förrän man hamnar i dem.
Så ja- jag är oerhört tacksam över livet och det jag har. Vi har och att vi är friska nu.
Här är han. Mannen i mitt liv. ❤️
Vill du läsa mer vad jag skrev förra året?
Läs texten här under.
Och vad är då viktigt på riktigt?
"Det inser man ganska snabbt när man utsätts för prövningar som ställer allt på sin spets.
Och just idag när jag skriver detta är jag så otroligt TACKSAM. Tacksam över livet.
Min man har varit så sjuk i Covid-19 och varit inlagd på sjukhus. Han har vårdats på IVA, låg en vecka nersövd i respirator och har eftervårdats på infektionsavdelningen ca 10 dagar.
Under veckan på IVA så var det några dygn som han svävande mellan liv och död. Han hade 41 graders feber, fick hjälp med alla livsuppehållande åtgärder som gick att få utav proffsig och kunnig personal. Men till slut så vände det, febern och infektionsvärdet gick ner och min man var tillbaka till livet igen.
Sammanlagt blev det ca 3 veckor på sjukhus.
Min man är 57 år. Han är helt frisk och har inga bakomliggande sjukdomar. Alltid tränat och har aldrig rökt. Ändå blev han en av dem som blev så svårt sjuk, men det kan också ha varit det som räddade honom, hans goda hälsa och friska lungor. Läkarna har berättat för honom att det var en skör tråd några dygn- men den höll för honom. Det har den tyvärr inte gjort för andra…
Under dessa åtta dygn, när det var så ostabilt med hans tillstånd, så växlade jag här hemma i min karantän mellan att börja planera för en begravning till att tänka på när han kommer hem igen. Detta var såklart otroligt känslosamt och tufft att hantera
men på något vis klarade jag det. Att inte kunna vara på plats hos honom och känslan av att kanske förlora min livspartner, bästa vän och min stora kärlek var verkligen det svåraste. Ovissheten. "
Det där 2020 kan vi ta o skjuta in längst in i något mörkt hörn. Nog för att 2021 har fortsatt på ungefär likande sätt men kanske ändå att det finns lite hopp om ett annat liv lite längre fram. Vårt 2020 var en riktig berg o dalbana. Det varvades med 2 nära familjemedlemmar som gick bort o 2 nya små familjemedlemmar som kom till världen. Sorg, oro, tårar blandat med glädje skratt o kärlek. Så skall det ju helst vara men det blev så skruvat och intensivt att man bara gjorde dag för dag- för man orkade inte blicka längre fram än så. Mycket praktiskt arbete runt begravningar, städ o försäljning av hus, funderingar över livet i största allmänhet och över sitt eget i synnerhet. Vi lyckades ta oss genom den där tiden med vettet i behåll men mer än så var det inte. Tacksam för att vi gjorde det tillsammans, för att vi lever och har det bra idag och ser fram mot en frisk, ny vår o sommar- Kram!